Livet som musiker blir till ett spännande lapptäcke av platser och flyktiga förbindelser. Hem blir en rad dörrar. En mängd dörrar som öppnar upp för nya idéer och kulturer. Nya inspirationer. Känslan av städer och regioner som lagras ovanpå varandra är en av inspirationskällorna för PLAYSCAPES, musikern och kompositören Tuulikki Bartosiks tredje album.
Tuulikki Bartosik "Playscapes", Efni Records, 2022Tuulikki berättar: "Det geografiska är definitivt en viktig ingrediens. Men det handlar även om att leka med tankarna och min identitet. Folk sätter gärna etiketten ”est” på mig, men jag har faktiskt bott I Sverige i över halva mitt liv. Ända sedan ungdomsåren har jag rest internationellt. Jag ser mig själv som baltskandinav. Hela världen är mitt landskap att spela i!"
Albumet för oss från Estland till Sverige, från Finland till England och vidare till Japan. Landskapet förändras och förvandlar bilderna som finns i hennes tankar till något hon kan ta och känna på med fingertopparna. En stor ljudmässig förändring för Bartosik är att hon utforskar användandet av effektpedaler tillsammans med ackordionet.
"De har potential, förklarar hon. Det visade sig, att ackordionet inte räckte för att fylla mitt behov av att utforska ljud, så jag bestämde mig för att prova effektpedaler. Under ett år, studerade jag vad de kunde göra och hur man kunde använda dem. Jag är mycket fascinerad av svänget och den låga basen i metalgenren och upptäckte att ackordionet kunde åstadkomma samma sak om det fick hjälp. Det handlar inte så mycket om att ändra någonting akustiskt till elektroniskt som att kunna få fram en fylligare och rikare ton i hela dess potential."
"Med det här albumet har jag kapitulerat inför mina rädslor", konstaterar Bartosik.
Framför allt, är det hennes personliga resa med början i Estland som har banat vägen fram till att hitta hennes egen musikaliska röst.
"Mina första år bodde jag med min mormor i södra Estland och flyttade sedan med mina föräldrar till huvudstaden Tallinn. Men där kände jag mig aldrig hemma. Jag flyttade till Finland och senare, under tonåren, till Sverige. Jag har en högskoleexamen i klassisk musik från Estland och blev den första ackordeoneleven inom svensk folkmusik på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Jag fick även min magisterexamen i musik ” med spetskompetens” från Sibelius-Akademin i Finland. Mina rötter finns i Estland men jag hör också hemma i Sverige."
Bartosik jobbade som akademiker innan hon bestämde sig för att följa sitt hjärta och våga satsa på en musikerkarriär. Sporren till frigörelsen kom då hon fick spela in ett album med två andra musiker med barnsånger på võrudialekten som den talas i sydöstra Estland.
Hon hade hört den som liten då hon bodde hos sin mormor: "Jag hade aldrig talat võru i familjen, men det var desto lättare att sjunga." Det ändrade hennes tankesätt och hon bestämde sig "Jag ska aldrig mer bli rädd för att göra det jag vill på mitt eget sätt. Ingen ska kunna äga mig."
Det ledde till hennes hyllade soloalbum, Storied Sounds, och Bartosik byggde vidare och producerade ett ännu mer äventyrligt album iom med Tempest In A Teapot.
Tack vare att hon kom att tänja på gränser med ett baltskandinaviskt nytänkande för ackordeonet, som hon började tidigt med, är PLAYSCAPES ett stort steg framåt.
"PLAYSCAPES är ett försök att hävda min frihet", konstaterar hon. "Jag var inte så säker på att jag kunde lyckas med ett sådant album."
Bartosik skapade en skiva där hon spelar ackordeon med musik som ligger i olika delikata lager. Den estniska kantelen, ett instrument, som liknar den finska kantelen, piano samt tramporgel, sång och andra ljud som hon själv har spelat in under sina resor världen runt, ger en speciell lokal känsla av de olika spåren.
En sann musikalisk impressionism uppstår, som till exempel i låten London där man hör hennes inspelning från tunnelbanan klockan fyra på morgonen - och man hör även föraren som ropar ut tunnelbanestationernas namn. Det förankrar melodierna geografiskt och skapar en känsla av sann identitet. Trots denna detaljrikedom, var musikarrangemangen märkligt nog inte helt genomarbetade på förhand.
"Endast den första låten, Robertsfors, var arrangerad när jag började i min egen studio. Det var den första texten jag någonsin hade skrivit och sjungit på svenska och då jag först insåg att Sverige och svensk kultur hade blivit en del av vem jag är, säger hon."
Med början i februari 2021 då Robertsfors kom till, tills i juli samma år, arbetade Bartosik på det nya materialet för att sen spela in allt i en studio på Estniska Radion – en lång process av precisionsarbete. Hennes album PLAYSCAPES blev färdiginspelat strax innan jul.
"Ja, jag minns att jag precis hann köpa den sista julgranen ifrån butiken – den gran som ingen annan ville ha."
Efter det kom mixningen med Siim Mäesalu, samt några få överdubbningar. Skivan tog totalt omkring ett år att producera.
"Jag ville inte att det skulle låta som en livekonsert i studion. När det gäller traditionell musik producerar man mestadels inte ett album utan man mixar och mastrar inspelningen så fint man kan. Jag la ner mycket tanke på hur den skulle mixas så att den fick verklig kraft", förklarar Bartosik.
Förutom Mäesalu, fann hon ännu en själsfrände i Sander Mölder – bägge proffs i världsklass. Mölder blev samproducent för PLAYSCAPES och lade även till flera instrument i inspelningsprocessen. Viktigast av allt, han blev hennes samarbetspartner och de jobbade tätt ihop med varenda del av musiken:
"Vi blev ett team. Vi har båda stora ljudbibliotek som vi har spelat in själva! I flera låtar, men speciellt i London, gjorde vi om delar av arrangemanget därför att jag inte var nöjd med ljudet av kick trumman. Ofta jobbade vi grafiskt så att vi kunde se bilder av ljuden. Jag lärde mig mycket av Sander och Siim. Det är faktiskt konstigt. När jag var tio år, drömde jag om att kunna bli en ljudingenjör men på den tiden fanns det inga kvinnor som arbetade med det."
Albumet PLAYSCAPES innebär att Tuulikki Bartosik för in ackordeonet som instrument på nya banbrytande områden, vilket gör att Bartosik nu omvärderar sig själv både som nytänkande kompositör och musiker.
"Jag har alltid känt mig som en musiker - inte bara som en dragspelare eller ackordeonist, som endast placerar sig i en pytteliten ask. Jag försöker hitta nya sätt som förenar alla mina musikaliska intressen."
Dessa ackumulerade intressen omfattar allt från hennes fars dansband då hon var liten liksom hennes klassiska träning, till metal och hennes skicklighet inom musikelektronik. PLAYSCAPES är mycket mer än så och bortom en vanlig beskrivning. Bartosik medger:
"Skivan har sina rötter i traditionell musik. Mina rötter finns där och det är jag stolt över. Men PLAYSCAPES är så mycket mer än det traditionella. Jag har ingen aning om var det här albumet kommer att ta mig."
Resan har precis börjat.
TUULIKKI BARTOSIK - Innovativ nordisk elektroakustisk musik
Musiken förde musikern och kompositörenTuulikki Bartosik från den estniska landsbygden till exotiska platser världen runt, till grottor i Wales och vidare till Japans myllrande gatuliv. Längs vägen har hon utvecklats från att spela traditionell och klassisk musik till att obevekligt och kreativt experimentera med sitt favoritinstrument ackordeonet. Då Estland firade sitt efterlängtade hundraårsjubileum spelades två av Tuulikkis kompositioner som visade den estniska själen. Tunturi framfördes av Estonian Folk Orchestra tillsammans med Konzerthausorchester Berlin, dirigerad av Kristjan Järvi. Estonian National Symphony Orchestra framförde hennes verk Stormfågel - vilket visar hur uppskattat hennes arbete hade blivit. Det fina mottagandet fortsatte även i samband med utgivningen av tre soloalbum och genom många andra samarbeten. Tuulikki tillbringade sina första år i Võrumaa i södra Estland, tills olika omständigheter ledde till att hon flyttade till Tallinn, landets huvudstad. Andra platser kom dock att locka henne: Hon flyttade först till Finland och så småningom till Sverige. Tuulikki fick en gedigen utbildning i de tre länderna. Först klassisk musik i Tallinn, därefter blev hon den första ackordeoneleven på folkmusiklinjen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och därefter tog hon en magisterexamen från Sibelius Akademin i Helsingfors. Man kan säga att hon är en sann baltskandinav som känner sig hemma i både Estland och Sverige. Den första internationella succén kom redan 2015 med CD-skivan Chatterbox som hon spelade in tillsammans med dragspelaren och träskodansaren Hannah James. Albumet spelades in mitt i det vilda walesiska landskapet, vilket inspirerade Tuulikki till att skapa något så ovanligt som att spela in i en grotta. Det lönade sig. The Daily Telegraph utsåg skivan till ett av årets bästa folkmusikalbum och duon turnerade flitigt i Storbritannien. Året därpå hyllades hennes första soloalbum Storied Sounds av musikmagasinen Songlines, Northern Sky, fRoots, Folker och Jazzthetik. Porlande bäckar och munter fågelsång krockar med agressiva måsar och storstadsbuller – allt vävdes in i musiken. Det ledde vidare till nomineringar tre år i rad som bästa musiker och bästa album i Estonian Music Awards. Estländarna kände igen sig själva, sitt land och sin natur i den säregna musiken. Hon vann hederspris för främjandet av Sydestlands traditioner och det följdes av ett stipendium från Estonian Culture Capital. Tuulikki fick även följa med Estlands president Kersti Kaljulaids på statsbesök för att fira Finlands hundra år som självständigt land 2017. Hennes andra soloskiva, Tempest in A Teapot, kom 2019. Det var ett stort kliv framåt, en intensivt personlig release som tog hennes musicerande till ett nytt melodiskt territorium.
Photo Credits:
(1ff) Tuulikki Bartosik,
(unknown/website).
